ΕΙΣ ΤΗΝ ΕΣΠΕΡΙΑΝ
Sunnanmakad i molnen, en ismunnad Ikaros, nej: en Bladud, felvingad, försagd, kom jag till dig, till denna västanplats där man aldrig lyckats ge namn åt floder i januari.
Troia Nova här, Nova där, Nova varstans. Varför lusten till namnet, till att resa på nytt det som raserats? Por que?
Jardim do paraíso? frågar aran, svarar ARA-RA! HA-RA-RA! Så faller himlen till marken och vår hybris gör gällande att den faller av saknad efter oss. Urubuerna parkerar förstenade bakom ett moln, micoaporna för protokoll, bambun spelar orkanxylofon, och kungspalmerna låter kronan gå i ett jubelregn av havsgröna narrkometer. Xochipili, stordrömmande växtmagus, hälsar oss grinande av skratt, en till annan av irrfärdade demonauter, och ned ned i djunglavirvelns jade faller jacafrukter stora som huvudsaker i denna tes om slutet på alla slut.
porque: resposta
por que: pergunta
porquê: substantivo
por quê: final da frase
Därför att sådan är Aeneas ätt: Hos oss bor i varje dröm om paradis viljan till apokalyps. Västerut! Västerut!
Rev. 2018 /2007