Hans Larsson POESIENS LOGIK Stockholm 1899<\/p>\n
I Larssons ordv\u00e4rld \u00e4r Verklighet, Aktualitet, Intuition,<\/em> uttryck kretsande kring ett betydelsemoln vilket i modernare texter kan ben\u00e4mnas n\u00e4rvaro<\/em>\u2014ett i princip tidl\u00f6st fattningstillst\u00e5nd. Hos Larsson kan skenbart enkla utsagor b\u00e4ra oanade krafter,<\/p>\n Men enligt min tro kan fantasien, \u00e4ven n\u00e4r den upptr\u00e4der i eget \u00e4rende och skenbart skapar n\u00e5got overkligt, ytterst vara riktad p\u00e5 verkligheten. Den konstn\u00e4rliga fantasien \u00e4r det alltid.<\/em> (64-65)<\/p>\n Det betyder att stor fantasi v\u00e5gar v\u00e4nda sig till det n\u00e4rvarande; att den v\u00e5gar rikta sig till det-som-\u00e4r. Det betyder att en lyckad skrivakt viljar litteraturens slut, om inte historiskt, s\u00e5 \u00f6gonblickligen. (S\u00e5 vet ocks\u00e5 en sj\u00e4lvk\u00e4nnande paradisdr\u00f6mmare att han viljar apokalypsen.)<\/p>\n Den konstn\u00e4rliga fantasins kraftsamling mot aktualitet str\u00e4var mot ”monadens uppl\u00f6sning”, och stor poesi \u00e4ger ett ”personligt skick”. Uppl\u00f6sning s\u00e4tts som befr\u00e4ndad med personlighet, inte som dess motsats\u2014knappast g\u00e4ngse. H\u00e4r r\u00f6jer sig en konflikt eller ett fall av spr\u00e5kf\u00f6rbistring. F\u00f6r det monadiska ger Larsson en liknelse,<\/p>\n \u00c4ro vi icke \u00e4nnu i det stora hela glidande, dr\u00f6mmande, s\u00f6kande monader? Vi m\u00e4rka det blott icke alltid, ty vi \u00e4ro ej alltid nog vakna f\u00f6r att finna oss dr\u00f6mmande. I v\u00e5ra flesta \u00f6gonblick leva vi ett litet alnsliv att likna vid protozoens i sin vattendroppe. Vi tycka oss vakna nog i v\u00e5r lilla v\u00e4rld, men \u00e4r icke v\u00e5r livlighet just v\u00e5r s\u00f6mn, n\u00e4mligen v\u00e5r gl\u00f6mska?<\/em><\/p>\n Det \u00e4r detta behov av aktualitet, som poesien enligt min mening tillfredsst\u00e4ller.<\/em> (28)<\/p>\n Liknelsens relevanta element \u00e4r n\u00e4rvaron av ett membran\u2014droppens ihopsamlande och formerande ytsp\u00e4nning\u2014p\u00e5 vars osedda sida antas ett Yttre. Fri sikt av detta Yttre \u00e4r inte r\u00e4kna med, dock kan en taktilitet uppn\u00e5s, organ mot membran, genom vad Larsson kallar medvetandets ”samlingsarbete”.<\/p>\n Att samla sig \u00e4r att undanr\u00f6ja gl\u00f6mskan\u2014den varagl\u00f6mska, vilken likt ”flygsanden och dimman”, till slut ocks\u00e5 likt ”en s\u00f6mn”, f\u00e5r allt att f\u00f6rbli vid det bristf\u00e4lliga och onda,<\/p>\n Det \u00e4r gl\u00f6mskan\u2014i denna mening\u2014som str\u00e4var att \u00f6del\u00e4gga livet. Allt ont gl\u00f6mmer sig kvar. (25)<\/em><\/p>\n Att samla sig \u00e4r att inom sig f\u00f6rs\u00f6ka \u00e5teruppr\u00e4tta id\u00e9ers aktualitet; att r\u00f6ja undan br\u00e5te och ta sig till k\u00e4llan. Ett f\u00f6rs\u00f6k att l\u00e4gga \u00f6rat direkt mot det Yttres membran f\u00f6r att, \u00e5nyo, lyssna till de \u00e4nnu outredda fr\u00e5gorna. Denna process \u00e4r resultatet av ett val och i absolut mening livsviktig:<\/p>\n M\u00e5 man se p\u00e5 enskilda ’grepp’ eller p\u00e5 en dikt eller ett diktverk i dess helhet, skall man d\u00e4ri sp\u00e5ra det samlingsarbete, varigenom v\u00e5r ande str\u00e4var att komma till intuitiv \u00f6verblick \u00f6ver n\u00e5gon del av v\u00e5r tillvaro\u2014emedan, som jag s\u00f6kt antyda, den d\u00e4rvid i djupaste mening k\u00e4mpar f\u00f6r livet.<\/em> (146)<\/p>\n Den ”intuitiva \u00f6verblicken” kr\u00e4ver denna \u00e5teruppladdning av id\u00e9ernas aktualitet. Geografin som Larsson anv\u00e4nder oscillerar mellan innerlighet\u2014ett avlyssnande utan mellanled\u2014och avst\u00e5nd: \u00e4ndl\u00f6sa vidder av gl\u00f6mska som m\u00e5ste korsas f\u00f6r att n\u00e5 fram. Det \u00e4r ett landskap i vilket det innerliga och det avl\u00e4gsna legeras till ett, och Larssons ord g\u00e4llande den giltiga poesiens tredje k\u00e4nnetecken blir d\u00e4rmed n\u00e4stan begripliga,<\/p>\n Den poetiska bilden […] \u00e4r p\u00e5 samma g\u00e5ng avl\u00e4gsen och v\u00e4sentlig.<\/em> (109-110)<\/p>\n D\u00e5 \u00e4r det inte m\u00e4rkligt hur ofta Larssons samla sig<\/em> tycks kunna ers\u00e4ttas med utom sig<\/em>.<\/p>\n Addenda<\/strong><\/p>\n Die Arbeit des Philosophen ist ein Zusammentragen von Erinnerungen zu einem bestimmten Zweck.<\/em><\/p>\n Filosofernas arbete \u00e4r ett ihopsamlande av h\u00e5gkomster i ett best\u00e4mt syfte.<\/p>\n \u2014Ludwig Wittgenstein, PU #127<\/p>\n Gibt es denn \u00fcberhaupt ”durchaus” Fremdes f\u00fcr uns? Wohl kaum, auch auf dem Sirius nicht.<\/em><\/p>\n Finns d\u00e5 \u00f6ver huvud taget n\u00e5got ”alltigenom” fr\u00e4mmande f\u00f6r oss? Knappast, inte ens p\u00e5 Sirius.<\/p>\n \u2014Ernst J\u00fcnger, Ann\u00e4herungen<\/em> #227<\/p>\n Rev.2018 \/2004<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Hans Larsson POESIENS LOGIK Stockholm 1899 I Larssons ordv\u00e4rld \u00e4r Verklighet, Aktualitet, Intuition, uttryck kretsande kring ett betydelsemoln vilket i modernare texter kan ben\u00e4mnas n\u00e4rvaro\u2014ett i princip tidl\u00f6st fattningstillst\u00e5nd. Hos Larsson kan skenbart enkla utsagor b\u00e4ra oanade krafter, Men enligt min tro kan fantasien, \u00e4ven n\u00e4r den upptr\u00e4der i eget \u00e4rende och skenbart skapar n\u00e5got […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[10],"tags":[7,40,6,5],"class_list":["post-801","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-text","tag-essay","tag-op-cit","tag-poesy","tag-prosa","missing-thumbnail"],"jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/801"}],"collection":[{"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=801"}],"version-history":[{"count":28,"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/801\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":969,"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/801\/revisions\/969"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=801"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=801"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=801"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\n
\n