{"id":720,"date":"2003-11-07T09:13:55","date_gmt":"2003-11-07T07:13:55","guid":{"rendered":"http:\/\/misc.hansilinderoth.net\/?p=720"},"modified":"2022-07-01T00:34:31","modified_gmt":"2022-06-30T22:34:31","slug":"hannos-periplus","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/?p=720","title":{"rendered":"HANNOS PERIPLUS"},"content":{"rendered":"
HANNO, KARTAGERNAS KUNG, HANS HAVSF\u00c4RD
\nRUNT DE LIBYSKA KUSTERNA BORTOM HERAKLES STODER, VILKEN HAN OCKS\u00c5 UPPSATTE I KRONOS TEMPEL,
\nS\u00c4GANDE F\u00d6LJANDE<\/h6>\n

Kartagerna fann f\u00f6r gott att Hanno borde f\u00e4rdas bortom Herakles stoder f\u00f6r att grunda libyfenikiska st\u00e4der. Han avseglade med sextio skepp om femtio \u00e5ror, med m\u00e5nga kvinnor och m\u00e4n, trettiotusen till antal, j\u00e4mte f\u00f6rn\u00f6denheter och andra f\u00f6rr\u00e5d.<\/em><\/p>\n

\"\"<\/h6>\n

N\u00e4r vi lagt ut och f\u00e4rdats tv\u00e5 dagar bortom stoderna, grundade vi v\u00e5r f\u00f6rsta stad till namn av Thymiaterion. Nedanf\u00f6r den l\u00e5g en vidstr\u00e4ckt sl\u00e4tt.<\/p>\n

Seglande v\u00e4sterut samlades vi s\u00e5 vid Soloeis, en Libysk udde t\u00e4ckt av tr\u00e4d.<\/p>\n

Vartefter vi rest ett tempel till Poseidon gick vi p\u00e5 nytt i skeppen, seglande en halv dag mot \u00f6ster tills vi kom till en tr\u00e4sksj\u00f6, bel\u00e4gen intill havet och t\u00e4t av v\u00e4xt och h\u00f6ga vass. H\u00e4r betade m\u00e5nga elefanter och andra vilda djur.<\/p>\n

D\u00e5 vi l\u00e4mnat tr\u00e4sksj\u00f6n en dagsf\u00e4rd bakom oss, satte vi av bos\u00e4ttare till st\u00e4der vid havet, vilka vi kallade Karikon Teichos, Gytte, Akra, Melitta och Arambys.<\/p>\n

Seglande d\u00e4rifr\u00e5n kom vi till Lixos stora flod, flytande fram fr\u00e5n Libyen. P\u00e5 dess str\u00e4nder l\u00e4t ett nomadfolk, lixitai, sina flockar beta. Hos dem stannade vi en tid p\u00e5 v\u00e4nskaplig fot.<\/p>\n

Ovan lixitai bor og\u00e4stv\u00e4nliga etiopier i ett land fullt av vilda djur och genombrutet av h\u00f6ga berg, ur vilka floden Lixos skall rinna fram. I bergen sades leva m\u00e4nniskor med f\u00f6runderliga skepnader\u2014ett grottfolk snabbare till fots \u00e4n h\u00e4star, sade lixitai.<\/p>\n

N\u00e4r vi skaffat oss tolkar hos dem, seglade vi tolv dagar s\u00f6derut intill \u00f6knens kust, s\u00e5 gick vi en dags f\u00e4rd mot solen. H\u00e4r fann vi i det inre av en vik en liten \u00f6, fem stadier i omkrets, vilken vi bosatte och gav namnet Kerne. Vid bed\u00f6mande av v\u00e5r havsf\u00e4rd fann vi att Kerne b\u00f6r ligga mittemot Kartago, d\u00e5 f\u00e4rden fr\u00e5n Kartago till stoderna var j\u00e4mf\u00f6rbar med den fr\u00e5n stoderna till Kerne.<\/p>\n

Vidare, seglande uppf\u00f6r en stor flod kallad Khretes, kom vi till en sj\u00f6 i vilken fanns tre \u00f6ar, st\u00f6rre \u00e4n Kerne. Efter en dags seglats bortom dem n\u00e5dde vi sj\u00f6ns innersta \u00e4nde. H\u00e4r reste sig h\u00f6ga berg bebodda av vilda m\u00e4nniskor if\u00f6rda djurhudar, vilka kastade stenar och hindrade oss att landstiga.<\/p>\n

Seglande bort fr\u00e5n denna plats kom vi till en annan flod, vid och v\u00e4ldig och full av krokodiler och flodh\u00e4star. D\u00e4r v\u00e4nde vi om och \u00e5terv\u00e4nde till Kerne.<\/p>\n

D\u00e4rifr\u00e5n f\u00e4rdades vi under tolv dagar s\u00f6derut intill kusten. Den beboddes av etiopier vilka flydde fr\u00e5n oss och inte ville inv\u00e4nta v\u00e5ra n\u00e4rmanden. Deras tal var obegripligt ocks\u00e5 f\u00f6r de lixitai som vi hade med oss.<\/p>\n

P\u00e5 den sista dagen ankrade vi intill h\u00f6ga skogskl\u00e4dda berg. Tr\u00e4dens ved var v\u00e4lluktande och hade m\u00e5nga f\u00e4rger.<\/p>\n

Kringseglande bergen i tv\u00e5 dagar kom vi till en enorm havsvidd p\u00e5 vars sida mot fastlandet en sl\u00e4tt bar in i landet. \u00d6ver hela sl\u00e4tten s\u00e5g vi om natten eldar flamma upp med j\u00e4mna mellanrum. Eldarna var ibland sm\u00e5, ibland stora.<\/p>\n

N\u00e4r vi l\u00e5tit fylla p\u00e5 f\u00e4rskvatten seglade vi fem dagar intill kusten tills vi kom till en stor bukt, vilken v\u00e5ra tolkar kallade Hesperu Keras. I bukten l\u00e5g en stor \u00f6, och inom \u00f6n en saltsj\u00f6, och inom denna en annan \u00f6. D\u00e5 vi landsteg om dagen s\u00e5g vi inget annat \u00e4n skogens tr\u00e4d, men om natten s\u00e5g vi m\u00e5nga flammande eldar och h\u00f6rde ljudet av fl\u00f6jter, slag p\u00e5 cymbaler och trummor och f\u00f6rf\u00e4rliga vr\u00e5l. D\u00e5 grep oss stor r\u00e4dsla, och v\u00e5ra siare r\u00e5dde oss att l\u00e4mna \u00f6n.<\/p>\n

Hastigt seglande vidare for vi intill ett brinnande land fyllt av doftande r\u00f6kar, fr\u00e5n vilket floder av eld st\u00f6rtade i havet. Denna kust l\u00e4t sig inte n\u00e4rmas f\u00f6r hettan.<\/p>\n

Skr\u00e4ckslagna skyndade vi ocks\u00e5 fr\u00e5n denna plats och under fyra dagars f\u00e4rd s\u00e5g vi om n\u00e4tterna ett land i l\u00e5gor, i vars mitt fanns en j\u00e4ttelik eld, st\u00f6rre \u00e4n alla andra, vilken syntes h\u00f6ja sig till stj\u00e4rnorna. Om dagen visade det sig vara ett v\u00e4ldigt berg, kallat Theon Ochema.<\/p>\n

F\u00e4rdandes intill de flammande floderna kom vi p\u00e5 den tredje dagen till en bukt kallad Notu Keras.<\/p>\n

I denna bukts innersta fanns en \u00f6, likt den f\u00f6rra med en sj\u00f6, i vilken fanns \u00e4nnu en \u00f6, full av vilda m\u00e4nniskor. De flesta av dem var kvinnor med h\u00e5riga kroppar, och tolkarna kallade dem Gorillas<\/em>. Jagande dem kunde vi inte f\u00e5nga n\u00e5gon av m\u00e4nnen, ty de var duktiga kl\u00e4ttrare och f\u00f6rsvarade sig vildsint, dock f\u00e5ngade vi tre kvinnor. Bitande och kl\u00f6sande sina f\u00e5ngstm\u00e4n kunde de inte f\u00f6rm\u00e5s att f\u00f6lja med. Vi d\u00f6dade dem och fl\u00e5dde dem och f\u00f6rde deras hudar till Kartago. Vi f\u00e4rdades inte l\u00e4ngre, ty v\u00e5ra f\u00f6rr\u00e5d var magra.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"\"<\/p>\n

 <\/p>\n

\n

ANNOTATIONER TILL ANN\u00d4NOS (PDF)<\/a><\/h4>\n

\/2003<\/p>\n

\n

Palatinus graecus 398, 55r-56r<\/strong>
\nUniversit\u00e4ts-Bibliothek Heidelberg<\/strong><\/p>\n