Det blir strax tr\u00f6ttsamt att alltid sl\u00e4pa med sig denne basist och s\u00e5ngerska fr\u00e5n Wien (ljuvligt inneh\u00e5llsrikt skratt, p\u00e5minner om Hansi). Han sj\u00e4lv \u00e4r inte heller det minsta road av saken, han bara upprepar eftersom han \u00e4r tvungen till det och inte kan annat. Ibland r\u00e5dg\u00f6r jag med honom, kanske i en bers\u00e5, hur jag skulle kunna g\u00f6ra mig fri fr\u00e5n honom.<\/p>\n
Varghosta. Br\u00e4der \u00e4r som fastskruvade vid tinningarna. Jag upprepar, jag s\u00e4ger med dig: Vart vill du h\u00e4n?<\/em> V\u00e5r stad var omgiven av kullar. Vi kl\u00e4ttrade omkring p\u00e5 dessa kullar i en skog som i gamla praktutg\u00e5vor. Alla tr\u00e4d fick vi att gunga, n\u00e4r vi p\u00e5 v\u00e4gen ned svingade oss fr\u00e5n det ena tr\u00e4det till det andra. Vi beh\u00f6ver ett nytt kommunikationsmedel f\u00f6r en sluttande park.<\/em> Den oerh\u00f6rda v\u00e4rld jag har i mitt huvud. Visheten hos de sm\u00e5. Djurens dominans. Kvinnorna. \u00c4r s\u00e5ret i lungan bara en sinnebild som du p\u00e5st\u00e5r, en sinnebild f\u00f6r detta s\u00e5r, vars inflammation heter F.<\/em> Som sista minne av henne har jag den helt fientliga grimas hon gjorde, n\u00e4r jag i trappuppg\u00e5ngen hemma hos henne inte n\u00f6jde mig med en kyss p\u00e5 hennes handske, utan slet upp den och kysste hennes hand. Alltid den i rummen insp\u00e4rrade v\u00e4rldshistorien. Du borde ha kysst henne p\u00e5 munnen.<\/em> Att bli omtyckt av alla, s\u00e5 till den grad omtyckt (och h\u00e4r kommer spr\u00e5nget) att jag slutligen, utan att mista n\u00e5gons k\u00e4rlek, som den enda syndaren som inte steks, finge ge utlopp \u00e5t alla mina gemenheter.<\/p>\n Aha.<\/em><\/p>\n S\u00e5h\u00e4r mot slutet g\u00f6r jag mig till lite grand, vilket inger mig en behaglig k\u00e4nsla. Ocks\u00e5 de mest vanvettiga av f\u00f6rst\u00e4llningskonstn\u00e4rer kan s\u00e4ga: Ich Brauche Liebe.<\/em> Nej. Blott herrav\u00e4ldet \u00f6ver min andedr\u00e4kt. Och en citron. Alltid s\u00e5 avig. Jag upprepar, jag s\u00e4ger med dig: Bortom br\u00e4derna b\u00f6rjar skogen. D\u00e4r. F\u00e5gel Fenix i buskaget. Kyligt, evinnerligt regn, en oj\u00e4mnt fl\u00f6dande s\u00e5ng ur ditt br\u00f6st som andas.<\/em><\/p>\n Det blir strax tr\u00f6ttsamt att alltid sl\u00e4pa med sig denne basist<\/span> [1] och s\u00e5ngerska fr\u00e5n Wien (ljuvligt inneh\u00e5llsrikt skratt, p\u00e5minner om Hansi<\/span>). [2] Han sj\u00e4lv \u00e4r inte heller det minsta road av saken, han bara upprepar eftersom han \u00e4r tvungen till det och inte kan annat. Ibland r\u00e5dg\u00f6r jag med honom, kanske i en bers\u00e5, hur jag skulle kunna g\u00f6ra mig fri fr\u00e5n honom<\/span>. [3]<\/p>\n Varghosta<\/span>. [4] Br\u00e4der \u00e4r som fastskruvade vid tinningarna<\/span>. [5] Jag upprepar, jag s\u00e4ger med dig: Vart vill du h\u00e4n?<\/em> [6] V\u00e5r stad var omgiven av kullar. Vi kl\u00e4ttrade omkring p\u00e5 dessa kullar<\/span> [7] i en skog som i gamla praktutg\u00e5vor<\/span>. [8] Alla tr\u00e4d fick vi att gunga, n\u00e4r vi p\u00e5 v\u00e4gen ned svingade oss fr\u00e5n det ena tr\u00e4det till det andra<\/span>. [9] Vi beh\u00f6ver ett nytt kommunikationsmedel f\u00f6r en sluttande park<\/span>.<\/em> [10] Den oerh\u00f6rda v\u00e4rld jag har i mitt huvud<\/span>. [11] Visheten hos de sm\u00e5. Djurens dominans. Kvinnorna<\/span>. [12] \u00c4r s\u00e5ret i lungan bara en sinnebild som du p\u00e5st\u00e5r, en sinnebild f\u00f6r detta s\u00e5r, vars inflammation heter F<\/span>.<\/em> [13] Som sista minne av henne har jag den helt fientliga grimas hon gjorde, n\u00e4r jag i trappuppg\u00e5ngen hemma hos henne inte n\u00f6jde mig med en kyss p\u00e5 hennes handske, utan slet upp den och kysste hennes hand<\/span>. [14] Alltid den i rummen insp\u00e4rrade v\u00e4rldshistorien<\/span>.<\/em> [15] Du borde ha kysst henne p\u00e5 munnen.<\/em> Att bli omtyckt av alla, s\u00e5 till den grad omtyckt (och h\u00e4r kommer spr\u00e5nget) att jag slutligen, utan att mista n\u00e5gons k\u00e4rlek, som den enda syndaren som inte steks, finge ge utlopp \u00e5t alla mina gemenheter<\/span>. [16]<\/p>\n Aha.<\/em><\/p>\n S\u00e5h\u00e4r mot slutet g\u00f6r jag mig till lite grand, vilket inger mig en behaglig k\u00e4nsla<\/span>. [17] Ocks\u00e5 de mest vanvettiga av f\u00f6rst\u00e4llningskonstn\u00e4rer kan s\u00e4ga: Ich Brauche Liebe<\/span><\/em>. [18] Nej. Blott herrav\u00e4ldet \u00f6ver min andedr\u00e4kt. Och en citron. Alltid s\u00e5 avig. Jag upprepar, jag s\u00e4ger med dig: Bortom br\u00e4derna b\u00f6rjar skogen<\/span>.<\/em> [19] D\u00e4r. F\u00e5gel Fenix i buskaget. Kyligt, evinnerligt regn, en oj\u00e4mnt fl\u00f6dande s\u00e5ng ur ditt br\u00f6st som andas<\/span>.<\/em> [20]<\/p>\n Franz Kafka<\/strong> | Dagb\u00f6cker<\/em> 1909-1923, \u00f6vers. Lars Fyhr, Uddevalla 1986, samt Fragment ur anteckningsb\u00f6cker och l\u00f6sa blad,<\/em> \u00f6vers. Andrea Gratz, Hans Blomqvist, Erik \u00c5gren, Lund 1985.<\/p>\n 1. Dagbok 1917, 30 juli. \/2004<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Det blir strax tr\u00f6ttsamt att alltid sl\u00e4pa med sig denne basist och s\u00e5ngerska fr\u00e5n Wien (ljuvligt inneh\u00e5llsrikt skratt, p\u00e5minner om Hansi). Han sj\u00e4lv \u00e4r inte heller det minsta road av saken, han bara upprepar eftersom han \u00e4r tvungen till det och inte kan annat. Ibland r\u00e5dg\u00f6r jag med honom, kanske i en bers\u00e5, hur jag […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[10],"tags":[40,5],"class_list":["post-582","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-text","tag-op-cit","tag-prosa","missing-thumbnail"],"jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/582"}],"collection":[{"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=582"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/582\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":769,"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/582\/revisions\/769"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=582"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=582"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=582"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nAnnoterad version<\/h2>\n
\n
\n2. 1912, 16 mars.
\n3. 1917, 30 juli.
\n4. 1914, 15 augusti (\u2019Minne av Kalda-banan\u2019).
\n5. 1916, 4 juli.
\n6. Fragment (f\u00f6rarbete till \u2018Ein Bericht f\u00fcr eine Akademie\u2019).
\n7. Dagbok 1914, 6 juni.
\n8. Resedagbok, Friedland-Reichenberg 1911-12.
\n9. Dagbok 1914, 6 juni.
\n10. 1913, 21 juli.
\n11. 1913, 21 juni.
\n12. 1917, 15 september.
\n13. 1917, 15 september.
\n14. 1914, 9 mars.
\n15. 1922, 5 mars.
\n16. 1917, 1 oktober (\u2019Ur brev till F\u2019).
\n17. 1911, 16 oktober.
\n18. Deus ex machina: Ich Brauche Liebe<\/em> \u00e4r titeln p\u00e5 Klaus Kinskis sj\u00e4lvbiografi.
\n19. Fragment (f\u00f6rarbete till \u2018Ein Bericht f\u00fcr eine Akademie\u2019).
\n20. Dagbok 1917, 30 juli.<\/p>\n
\n