![\"Preussiska](\"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/wp-content\/uploads\/2018\/10\/preussiska-apstationen-bonobo-upright-x2-web.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Vi har f\u00f6rts hit av den Kejserliga Preussiska Akademin f\u00f6r Maskiner och Primater, f\u00f6rts \u00f6ver havet i br\u00e4dl\u00e5dor till en \u00f6, p\u00e5 \u00f6n till en plats vid foten av ett vulkanberg, p\u00e5 platsen till en inh\u00e4gnad utan egentliga utsikter, och under hela denna besynnerliga f\u00e4rd blivit betittade och kl\u00e4mda p\u00e5 av doktor Iris Wilhelmina K och kandidaten Wolfgang.<\/p>\n
Vi \u00e4r ett outrett species schimpans med h\u00f6gt utvecklad tektonisk f\u00f6rm\u00e5ga. Det f\u00f6rra betyder att vi \u00e4r namnl\u00f6sa, det senare att man g\u00f6r stor aff\u00e4r av att vi kan g\u00e5 uppr\u00e4tt. Om Ni f\u00f6rv\u00e5nas \u00f6ver v\u00e5rt minne, sluta med det. Vi kan f\u00f6rs\u00e4kra att vi kommer att minnas \u00f6n och inh\u00e4gnaden, doktor K och Wolfgang och m\u00e5nga andra ting, till den dag vi somnar in i v\u00e5rt sista n\u00e4ste. Om Ni f\u00f6rv\u00e5nas \u00f6ver v\u00e5rt spr\u00e5k, forts\u00e4tt s\u00e5\u2014vi \u00e4r sj\u00e4lva f\u00f6rv\u00e5nade. Orden \u00e4r inte v\u00e5ra, de \u00e4r inte Era, de \u00e4r som b\u00e4ltdjur: bepansrade hemlighetsfulla v\u00e4sen p\u00e5 marken. B\u00e4ltan kan s\u00e4tta av i spr\u00e5ng eller st\u00e5 blickstilla. D\u00e5 b\u00e4ltan spelar d\u00f6d \u00e4r den b\u00e5de d\u00e4r och inte d\u00e4r. Man kan fr\u00e5ga: \u201c\u00c4r du d\u00e4r, b\u00e4lta?\u201d Man kan l\u00e5ta den vara, eller f\u00f6rs\u00f6ka sl\u00e5 ihj\u00e4l den.<\/p>\n
Ut\u00f6ver m\u00e4nniskorna sj\u00e4lva, \u00e4r det mest f\u00f6runderliga p\u00e5 denna plats utan tvivel de sv\u00e5rtydda turerna vid frukost, lunch och middag. Till att b\u00f6rja med gav man oss att \u00e4ta utan krumbukter, men numera vill Wolfgang inte ge oss maten\u2014ist\u00e4llet h\u00e4nger han bananer i takets galler. D\u00e4r vinkar de, s\u00e5 goda, svarta och gula, sm\u00e5 och s\u00f6ta, men alltid utom r\u00e4ckh\u00e5ll f\u00f6r oss, och vi f\u00f6rv\u00e4ntas utf\u00f6ra en alltmer besynnerlig exercis f\u00f6r att komma \u00e5t dem. F\u00f6rsta g\u00e5ngen sl\u00e4pade Wolfgang in tr\u00e4l\u00e5rar i inh\u00e4gnaden. S\u00e5 l\u00e4mnade han oss utan ett ord. Vi stod handfallna. Varf\u00f6r h\u00e4nga bananerna d\u00e4r? Varf\u00f6r sk\u00e4mma v\u00e5r inh\u00e4gnad med dessa hemska l\u00e5rar, vilka vi mindes med fasa fr\u00e5n v\u00e5r sj\u00f6f\u00e4rd? Vi f\u00f6rstod att vi p\u00e5 n\u00e5got vis f\u00f6rol\u00e4mpat honom och \u00e4gnade dagen \u00e5t en villr\u00e5dig konferens\u2014vi gastade och mumlade, \u00e4n tillsammans, \u00e4n var f\u00f6r sig, tiden f\u00f6r frukost kom och gick, s\u00e5 ocks\u00e5 lunch, och \u00e4nnu d\u00e5 m\u00f6rkret f\u00f6ll hade vi varken blivit klokare eller m\u00e4ttare. Wolfgang och doktor K hade hela denna tid f\u00f6rs\u00f6kt h\u00e5lla sig g\u00f6mda i n\u00e4rheten. Detta fann vi f\u00f6rst vansinnigt komiskt, men den komik finns ju inte som r\u00e4cker en hel dag. (Vi ropade ocks\u00e5 \u00e5t dem att variera sig, men de ville inte svara.) Vi \u00f6vergav d\u00e5 v\u00e5ra fruktl\u00f6sa spekulationer. Vi staplade tr\u00e4l\u00e5rarna p\u00e5 varandra, byggde med andra ord ett tr\u00e4d till de tr\u00e4dl\u00f6sa frukterna, och kl\u00e4ttrade upp och tog ner godsakerna. D\u00e5 steg doktorn fram, och i hennes sl\u00e4pt\u00e5g Wolfgang. De var nu b\u00e5da mycket v\u00e4nliga och ville dalta med oss. Sj\u00e4lvfallet trodde vi att allt groll, k\u00e4nt och ok\u00e4nt, nu var utagerat\u2014WA-HA!\u2014som vi tog miste! Dagen d\u00e4rp\u00e5 hade l\u00e5rarna fyllts med sten! F\u00f6r att f\u00e5 tag p\u00e5 frukten m\u00e5ste vi allts\u00e5 f\u00f6rst ta ut stenarna f\u00f6r att alls kunna stapla l\u00e5rarna! Vi antog att avsikt l\u00e5g bakom dessa \u00f6vningar, vi menar en utstuderad baktanke, kanske sprungen ur leda, dumhet eller elakhet, kanske ur en of\u00f6rm\u00e5ga att sitta ned och uppskatta frukt, men vi har numera slutat spekulera och finner oss i doktorns p\u00e5fund\u2014de \u00e4r trots allt inte sm\u00e4rtsamma, om \u00e4n outh\u00e4rdligt tr\u00e5kiga. L\u00e5rarna har f\u00f6rsetts med lock och h\u00e4ngl\u00e5s, och en svart l\u00e5da st\u00e5r i inh\u00e4gnadens ena h\u00f6rn. V\u00e5ra m\u00e5ltider f\u00f6reg\u00e5s s\u00e5ledes av denna tur: G\u00e5 till svarta l\u00e5dan, \u00f6ppna lockets hasp och ta ut nyckeln ur l\u00e5dan, g\u00e5 till l\u00e5rarna, l\u00e5sa upp l\u00e5set p\u00e5 varje l\u00e5r, \u00f6ppna den och t\u00f6mma den p\u00e5 sten, s\u00e5 stapla l\u00e5rarna p\u00e5 varandra, etc. Denna enfaldiga matvetenskap ben\u00e4mner doktor K helt h\u00f6gtidligt \u201ckommandosekvensen\u201d. Doktorn vill g\u00e4rna se det som en \u00f6vning f\u00f6r minnet, men vi tvivlar. Avsikten tycks vara att kr\u00e5ngla och syftet att fresta p\u00e5 v\u00e5rt hum\u00f6r.<\/p>\n
De liknar oss, Wolfgang och doktor K. Wolfgang har en kittlargren mellan benen, det vet vi s\u00e4kert, vi har sett den flera g\u00e5nger om n\u00e4tterna. F\u00f6rmodligen har doktor K ett kittlarh\u00e5l, men det \u00e5terst\u00e5r att se. Wolfgang liknar oss ocks\u00e5 i det att han tillbringar en stor del av dagen under doktor K:s finger. Fingret \u00e4r ofta i luften, pekande hit och dit, och Wolfgang ilar, ja ilar mer \u00e4n vi, i alla v\u00e4derstreck ledd av detta finger.<\/p>\n
Wolfgang menar n\u00e5got, blir tillr\u00e4ttavisad, menar n\u00e5got lite igen, f\u00e5r en \u00e5thutning. Detta ideligen. Med denna lek trivs de och vi kan inte begripa varf\u00f6r de inte vill handha varandra, vi menar vill klappa och klia, kittla och stryka, varandras huvuden, ryggar och bakar, eller Wolfgangs gren och doktor K:s f\u00f6rmodade h\u00e5l, d\u00e5 skulle trivseln v\u00e4xa till stormtrivsel under h\u00f6ga tjut. Vi har entr\u00e4get propagerat f\u00f6r detta men aldrig blivit h\u00f6rda, senast d\u00e5 doktorn f\u00f6rs\u00f6kte hantera oss med verktyg\u2014s\u00e5 oerh\u00f6rt enfaldigt. Vi ville visa det r\u00e4tta s\u00e4ttet, men hon skrek och st\u00e4llde sig k\u00e4pprak i ett h\u00f6rn av inh\u00e4gnaden. Hela hon, vi menar framsidan, avvisade oss utan tvivel, men d\u00e5 hon lyfte fingret och gick sin v\u00e4g s\u00e5g vi att hennes \u00f6rsnibbar och baksida \u00f6verv\u00e4gde att trivas med oss. Vi satte d\u00e5 av i cirklar och ropade f\u00f6r att locka henne tillbaka. Wolfgang \u00e5 sin sida stod mycket stilla, upptagen av de funderingar som skiftar f\u00e4rgen i m\u00e4nniskors ansikten.<\/p>\n
De har en koffert. I kofferten f\u00f6rvaras skyltar med tecken. Wolfgang visar ett par tecken, vi f\u00f6rv\u00e4ntas apa efter, s\u00e5 vi visar ett par likadana. Det hela \u00e4r fantastiskt tr\u00e5kigt och vi tuggar ibland p\u00e5 tecknen. Maten h\u00e4r \u00e4r inte d\u00e5lig, men vi \u00e4r inte helt vana vid den\u2014vi f\u00e5r gaser och outh\u00e4rdlig kl\u00e5da i tandk\u00f6ttet, d\u00e5 kommer h\u00f6rnen p\u00e5 tecknen v\u00e4l till pass. Idag f\u00f6rsvann exempelvis \u25bd<\/strong><\/span> D\u00e5 kan Wolfgang och doktor K studera oss noga och kratsa p\u00e5 papper, eller j\u00e4mra sig och f\u00f6rs\u00f6ka r\u00e4dda ett tecken innan det gnagts till smulor. F\u00f6r att vara lagda \u00e5t det spr\u00e5kliga \u00e4r allts\u00e5 Wolfgang och doktorn osedvanligt, f\u00f6r att inte s\u00e4ga olyckligt, f\u00e4sta vid tecknen i kofferten. Deras beroende g\u00f6r dem illa rustade f\u00f6r tankespr\u00e5ng, som att t\u00e4nka diet till tandk\u00f6tt, vitk\u00e5l till kl\u00e5da, gas\u00f6s vantrivsel till vaniljdoftande gl\u00e4dje med mera i samma riktning.<\/p>\n Ett \u00f6ronbed\u00f6vande krux av metall f\u00f6ll fr\u00e5n himlen. Ur kruxet visade sig en lingvist. Han var inte imponerad av kofferten med tecken, \u00e4n mindre av oss. Lingvisten var en pekare som doktor K. Han pekade p\u00e5 oss och sade \u201cApor \u00e4r apor. Och namnet Wittgenstein b\u00f6r f\u00e5 varje sann lingvist att st\u00f6rta mot n\u00f6dutg\u00e5ngen.\u201d Han pekade mera och lade ut texten om sj\u00e4lvgenerativ grammatik och arbitr\u00e4r alstring av betydelse. Till slut sade han: \u201cMen alla m\u00e4nniskor \u00e4r av naturen poeter.\u201d Vi kastade sten p\u00e5 honom och ropade CHA-CHA-WO-ESOS.1<\/sup><\/p>\n Idag inf\u00f6rdes nya stationer i matg\u00e5ngen: Ett bl\u00e5tt sk\u00e5p och en r\u00f6d hink. I hinken ligger nyckeln och hinken sj\u00e4lv st\u00e5r utanf\u00f6r inh\u00e4gnaden. I svarta l\u00e5dan finns ist\u00e4llet en avbitart\u00e5ng. Vi tar avbitaren ur svarta l\u00e5dan, g\u00e5r till bl\u00e5 sk\u00e5pet, \u00f6ppnar sk\u00e5pet, tar ut tre k\u00e4ppar omvirade av rep, knipsar av repet med avbitaren, s\u00e4tter ihop k\u00e4pparna till en enda l\u00e5ng k\u00e4pp, sticker ut k\u00e4ppen genom gallret och lyfter in r\u00f6da hinken. I \u00f6vrigt \u00e4r allt sig likt och vore trist att upprepa h\u00e4r. Om kommandosekvensen f\u00f6rut bestod av 9 kommandon, s\u00e5 best\u00e5r den nu av 18\u2014allt detta enligt doktor K. Vi tvivlar fortfarande. Man kunde lika g\u00e4rna s\u00e4ga 22 eller 30 eller rentav 118. Det \u00e4r en definitionsfr\u00e5ga.<\/p>\n P\u00e5 natten visade sig Wolfgang. Han vankar ofta naken i m\u00f6rkret, vit och kal, vi menar helt bar\u2014blott if\u00f6rd kalufserna p\u00e5 huvudet och p\u00e5 mitten. Han \u00e4r d\u00e5 liksom tr\u00f6stl\u00f6s och talar med sig sj\u00e4lv, skrattar, gr\u00e5ter, hickar, klagar hip-hip-hurra, allt detta om vartannat. En g\u00e5ng hukade han p\u00e5 alla fyra och ylade mot vulkanens skugga. Inatt f\u00f6rblev han dock tektonisk och turnerade vid inh\u00e4gnaden, envist \u00e4ltande, pl\u00f6tsligt skrattande, s\u00e5 muttrande och ryckande i gallret, som om han och inte vi var inst\u00e4ngd d\u00e4rute. Han sade:<\/p>\n KOO-GII-TOO-HI-HI-HI-OI-OI-HI-HI Wolfgang \u00e4r utan tvivel inte en apa utan en hel m\u00e4nniska, vi menar ett verkligt lingvistiskt specimen: en arbitr\u00e4rt alstrande varelse med sj\u00e4lvgenererade h\u00e5l i huvudet och grammatiska sorger i hj\u00e4rtat. Vi \u00e4r inte som ni. Ni \u00e4r arbitr\u00e4rer i behov av tr\u00f6st. Ni \u00e4r ledsna, allts\u00e5 hittar ni p\u00e5. Vi beh\u00f6ver ingen tr\u00f6st. Vi kastar sten p\u00e5 spr\u00e5kvetare och s\u00e4ger CHA-CHA WO-ESOS.1<\/sup><\/p>\n Ordet kan s\u00e4tta av i v\u00e4ldig fart, eller det kan st\u00e5 stilla. D\u00e5 ordet spelar d\u00f6d \u00e4r det b\u00e5de d\u00e4r och inte d\u00e4r. Man kan l\u00e5ta det vara, eller f\u00f6rs\u00f6ka sl\u00e5 ihj\u00e4l det. Ord, \u00e4r du d\u00e4r? Du kan borra och gr\u00e4va, bita och riva, kl\u00e4ttra och hoppa ur varje bur som satts omkring dig.<\/p>\n Ingen konstruktion kan st\u00e5 emot aprikets skratt. _______________________________________<\/p>\n 1. R. Gordon-Lynch, Phonographic Impressions of Wild Primates, To Which is Annexed, An Essay, concerning the Question of the Mono- or Polygenesis of Languages, Animal & Human. . .<\/em> etc. (Edisonia IX), Anapolis 1892, Appendix K.86: KA-KA-POO-ES-OZ.<\/p>\n \/2003<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Vi har f\u00f6rts hit av den Kejserliga Preussiska Akademin f\u00f6r Maskiner och Primater, f\u00f6rts \u00f6ver havet i br\u00e4dl\u00e5dor till en \u00f6, p\u00e5 \u00f6n till en plats vid foten av ett vulkanberg, p\u00e5 platsen till en inh\u00e4gnad utan egentliga utsikter, och under hela denna besynnerliga f\u00e4rd blivit betittade och kl\u00e4mda p\u00e5 av doktor Iris Wilhelmina K […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[10],"tags":[38,48,5,26],"class_list":["post-115","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-text","tag-preussiska-apstationen","tag-fiction","tag-prosa","tag-zoon","missing-thumbnail"],"jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/115"}],"collection":[{"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=115"}],"version-history":[{"count":21,"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/115\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":770,"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/115\/revisions\/770"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=115"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=115"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/misc.hansilinderoth.net\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=115"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nRRR-GO-ZUM-HA-HA-HA-OAA
\nHA-HA-HA-OAA<\/p>\n
\nBortom gallren reser sig stammarna.
\nBortom br\u00e4derna b\u00f6rjar skogen.
\nDet kommer att ske.<\/p>\n
\n